Igår ringde fritids mig på jobbet. När jag ser deras telefonnummer på min mobil vet jag att Något har hänt. Jo, Olle mådde inte bra, han var varm och hade ont i magen. Jag lämnade allt på jobbet, tog med väska med papper och jobb – så styrde Aston och jag kosan mot tåget hem.
Olle var blek och trött, nära till gråt. Vi tog det lugnt hemma. När pappa kom hem kom liten glädjetår och Olle ville berätta hur han haft det.
Jag nattade Maria och Fredrik nattade Olle. Jag somnade inne hos Maria, stapplade över till min säng. Vaknade på natten i mörkret av att Olle skrek, jämrade sig, grät. Hemskt. Jag gick in i Olles rum. Där satt Fredrik i mörkret och viskade till mig, – Schh, väck inte honom, han har nattskräck.. När Olle har feber får han nattskräck. Huvaligen. Tur att han mestadels är frisk!
Imorse fick barnen sovmorgon. Fredrik åkte tidigt, jag började jobba med datorn i knäet i mörkret. Klockan åtta smög jag upp.. I sovrummet var allt sådär fullt av lugn och ro. Neddragna rullgardiner och långsamma andetag. Aston vaknade, glad! Upp med tassarna och pussa barnen. Maria med napp i började skratta. Olle satte sig upp.
När vi kom ned kom en skvätt av feber-trött-tårar. Olle har ingen energi, med varm panna.. Det ögonblicket var otroligt. Maria står och klappar om Olle, stilla och tyst. Olle står nära. Så fint! När jag väl skulle föreviga allt med kameran hade se krypit ihop i fåtöljen..
Lämna ett svar