Samma arbete, i samma lokal med samma kollegor. Och ändå blir allt helt annorlunda när Aston följer med mig nu. Han förgyller dagarna. Promenaden innan klockan sju på morgonen, från tåget mot Hornsgatan. Och så lunchrasten, där vi tar ett kliv bort från brusiga Slussen mot Bastugatan, kullersten och – Lugnet. Det är rena meditationen med våra pauser tillsammans. Och känslan att han är med mig, överallt. Känner mig tacksam och så glad att han kan följa med mig!
Lämna ett svar