För en dryg vecka sedan, förra torsdagen, var Aston dålig. Riktigt dålig. Drog sig undan, kom knappt när man ropade. Han ville inte äta, och väl ute ville han absolut inte gå på promenad. Jag åkte till veterinär, som konstaterade hög feber och uttorkad vovve – det togs fler prover, och det röntgades.. han hade vätska i buken, inflammation. Vi kom tillbaka på fredagen och då gjordes ultraljud på magen. Det blev penicillin i 8 dagar. Efter bara några dagar piggnade han till. Och blev PIGG! Imorse var det återbesök. Glad i hågen åkte vi och jag tänkte att han nu blir friskförklarad. Men inte riktigt. ”Aston är ett mysterium” sa veterinären utan att vara skämtsam. Hans ”svarta fläckar” i tarmarna visade sig vara kalklagringar, något som veterinären aldrig hört om, läst eller funnit hos någon annan hund. Och vattenmängden var inte borta riktigt, även om mängden vätska (=inflammation) hade minskat. Vi fick ny dos med ännu starkare penicillin som han ska ta i 10 dagar och sen komma tillbaka.
Efter veterinären hade vi stämt träff med en whippetägare som skulle ta med sin fina tik, Iza, som är 3 år gammal. Vi fann varandra på whippetforum på Facebook. Vi gick en lång runda på golfbanan. Aston blev helt kär! Men så hon yrde runt, sprang, busade och det var härligt att se. Aston var lite långsammare, men att tyckte uppstod, rådde det ingen tvekan om! Vi ska ses igen framöver! Så roligt!
Lämna ett svar