Igår hämtade vi hem Tuscans aska, som nu finns i vacker träurna. Alla frågar vad vi ska göra med den. Kanske gräva ned och plantera vackert träd eller buske, eller kanske sprida ut askan på någon favoritplats i skogen. Det kändes vemodigt och ändå lite högtidligt att hämta hem urnan. Vi tog en fika på stan efteråt, och Fredrik uppdaterade sin status på Facebook med detta inlägg ovan, fint skrivet tycker jag.
När jag hämtade Maria från dagis i fredags, sprang hon fram till mig med något i handen. ”Titta mamma! En pindel!” Hon var så glad! Fröken berättade att dom köpt in genomskinliga burkar i plast, som har förstoringsglas högst upp – just för Marias specialintresse.. Maria älskar ju småkryp och insekter, och nu lyckades dom fånga in en spindel och vilken lycka. ”Mamma, jag äääääskar pindlar!” sa Maria och hade ögonen alldeles nära locket! Fröken berättade för mig att Maria sagt så fint häromdagen. Hon hade suttit i egna funderingar, och sen sagt till fröken; ”Tuscan bor inte hemma hos oss längre. Han har flyttat upp till hundhimlen..” och så hade hon pekat uppåt..
Lämna ett svar