Det är ljusare om mornarna nu. Känns något lättare för mig att gå upp efter kl 05.00 och ta tåget kl 6.10 när ljuset kommer. Idag satt en koltrast och sjöng så vackert i trädet intill pendeltågsperrongen. Alldeles ensam, högst upp i trädet. Det plingade till i min ficka. Ett sms kom från veterinären som hjälpte Tuscan att somna in. Hans aska och urna är nu klar för hämtning, när kan vi komma? Jag släppte blicken från telefonen. Varma tårar rann hastigt nedför min kind. Jag lyssnade på koltrasten, såg pendeltåget komma långt därborta. Å, älskade Tuscan. Jag saknar, saknar och saknar dig så.
Efter arbetsdagen var slut, hämtade jag Olle på fritids. Han hade jättefina långa, röda naglar på sig, ”Titta mamma!”. De kom från någon utklädningslåda, eller var det ett spel? Våren är på väg..
Lämna ett svar