Jag skulle natta Maria igår kväll. Efter sagorna var lästa låg vi tysta i mörkret. Hon plockade i mitt hår, ibland satte hon sig upp i sängen och gav en puss (med nappen i), det är så fint. Det är lugnt och stilla. Jag ser en glipa mot fönstret, jag har inte dragit ned rullgardinen riktigt. Jag ser silhuetten av alla hennes gosedjur som ligger på fönstrerbrädan. Plötsligt får jag en bild av Tuscan. Hur han hoppar upp i min famn och ringlar ihop sig. Jag ler och blir varm. Då plötsligt, börjar en av Marias leksaker, en slags speldosa, spela av sig själv.. den spelar i mörkret. Sen tystnar den.
Imorse, efter första natten i min egen säng på övervåningen efter en dryg veckas sömn nära hundarna i soffan och madrass på nedervåningen – har vi frukostbestyr som vanligt. Jag släpper ut Aston för att kissa, då ser jag att Maria vänder sig om och tittar och säger, ”Tuscan ville ut och kissa han med!” och sen fortsätter hon äta sin yoghurt. Jag blir varm i hela mig.
Lämna ett svar