Är ledig idag. Efter barnen åkt med Fredrik till skola och dagis var jag själv med hundarna. De fick mat. Tuscan får nu äta allt han vill! Jag bjöd på köttbullar och det ville han ha många! Aston åt också bra, om än sin vanliga meny. Hundarna la sig för att vila litet. Det var tyst i huset. Solen sken ute. Jag började städa på nedervåningen. Ville göra något fysiskt. Göra något fint. Sortera och rensa. Jag gav mig an stora leksakskorgen, till fullo proppad med gamla gosedjur, pusselbitar och andra prylar. Jag vände den upp och ned, innehållet upptog till ytan halva hallgolvet. Jag rensade olika högar, en del spara och upp till barnens rum. Andra slänga, och en del lite fina bebissaker, satte jag i påsar med band runt, de skulle jag lämna till second hand-affären. Det blev fint, rent, tydligt. När jag ändå höll på gick jag ut och tog allt skräp som skulle till sopstationen som övervintrat ute i skjulet. Till slut var hela farstutrappan full av grejjer. Jag lastade i bilen, det fick precis plats för en förare, sen var det proppat! Jag gick sen ut med hundarna. Det är en procedur nu med promenader, eller mikropromenader rättare sagt, nu denna sista tid för Tuscan. Han är så ostadig i benen. Jag får ta på hans täcke när han står under matta, eller hjälpa med balansen. Men han vill ut. Svansen viftar, om än något försiktigt. Aston vimsar fram och tillbaka, ”Ska vi gå nu? JA! Ska vi gå nuuu?” Jag lyfter Tuscan ned på backen, trappor är ju helt otänkbart för honom nu. När jag släppte ned honom såg jag riktigt hur han trivdes i solen, i friska luften. Kroppen haltade och det gick vingligt. Men ändå – starkt fram! Vilket tempo! Jag log och tänkte, vilken fighter han är! Min älskade Tuscan! Snart 14 år gammal – ont i kroppen som inte längre fungerar som den gjort, men Tuscan ger sig inte. Här ska det gå framåt i stark trav ändå. Jag gick på vår lilla väg mot brevlådan, och kände hur ett leende bara växte hos mig. Här går jag. Med mina två älskade hundar. Och vilken fart de har! Så härligt att få njuta en liten stund, här och nu! En liten lycka!
Lämna ett svar