Vilken start på året. Först i januari fick Maria feber och sen magsjuka, och så blev jag och Olle också sjuka i samma åkomma, Aston blev vimmelkantig med nästan 40° feber och yrslig och vi åkte akut till veterinären, efter det när vi äntligen pustat ut.. ser vi röda prickar på Marias rygg. Okej, vattkoppor är lika bra att ha avklarat, så en vecka till hemma med prickarna, hon hade tur för hon fick en lindrig variant ändå – det kan ju vara enormt smärtsamt. Mitt i detta är det härligt renoveringskaos på övervåningen med nytt badrum med hantverkare som ”gästar” huset och jobbar.
Och denna vecka då, äntligen en ”normal” vardag igen, vad vi längtat efter vanliga sköna dagar. Då blir Tuscan allvarligt sämre i kroppen, och Maria kräks på natten.. Maria har nu kräkts klart, hon var dålig en natt och så på dagen efter. Fredrik berättade att det finns en hink där hon kan kräkas i. Maria nickade. När hon satt och såg på Bollibompa på morgonen började hon må illa, och hon ropade på Fredrik och så visste hon precis vad hon skulle göra.. Hinken! Älsklingen. Tuscan – mitt älskade hjärta, kommer däremot inte bli frisk igen på några dagar. Jag skriver mer om detta framöver. Det känns så tungt nu. Jag älskar honom gränslöst!
Lämna ett svar