Maria grät lite ikväll, och pekade på näsan. Jag tog fram papper, ”..blås ut Maria” sa jag i fast förvissning om att det var lite snor i näsan. Men när vi satte oss till middag, så pekade hon igen på näsan. Jag tittade närmare, och i vänstra näsborren såg jag något litet och grönt uppe i näsan.. Neej.. jag frågade Maria, ”..har du tryckt in en pärla i näsan, Maria.?” och Maria nickade tyst. Jo, så var det. Jag fick lite puls, blev orolig, hur skulle jag få ut den? Jag var ensam med henne. Skulle vi åka till sjukhuset nu? Jag som just skulle iväg och hämta hem Olle som lekt hos en kompis. Sökte snabbt på nätet, hur skulle jag göra? Jag visste att det inte gick att stoppa in något för att få ut plastgröna pärlan. Läste ett inlägg på ett forum om att ta sugrör och liksom suga ut den lilla pärlan. Sagt och gjort. Maria tyckte dock inte alls det var kul, säkert kittlades det lite. Till slut började hon gråta och ville instinktivt stoppa in fingret och klia in pärlan.. Aj, nu behövde jag lite mer fokus och tålamod från henne. Jag sa allvarligt, ”Maria. Om du hjälper mig sitta still så jag kan få ut pärlan med sugröret – DÅ – ska du få en egen klubba..!” Maria tänkte och ögonen blev stora. Hon satt helt still. Och efter ett tag – äntligen, äntligen, äntligen..! UTE! Hon fick sin klubba, och vi åkte och hämtade hem Olle.. men min puls var fortfarande lite hög i bilen, puh..
Lämna ett svar