Tiden går och dagarna flyter iväg – det är snart juli. Jag tänker ofta på pappa. Alltid med känsla av stor kärlek, tacksamhet och också ändlös saknad. Som nu på morgonen. Jag gav barnen frukost, de ville se litet på Bollibompa. När jag gick tillbaka till min plats i soffan slog tanken mig; pappa hade ofta ”sin” stund på kvällarna, efter dagens långa arbete, när middagen med familjen var klar och då alla gjorde sitt på sitt håll i huset. Då satt han ofta i köket, med en hög med aktuella böcker, tidningar och kökslampan tänd, kanske en cigarett i handen och en kopp kaffe intill. Han läste, blev säkert inspirerad, fick idéer. Jag minns många, många gånger när jag kom upp till köket och såg honom sitta där och läsa och bläddra. Och nu på morgonen slog det mig, här är jag, och gör likadant – med mina böcker och tidningar! Pappa, kram på dig!
Lämna ett svar