Nu har en vecka av förväntan passerats. Det har varit ömsom en längtan, ömsom en känsla av att det kommer bli läskigt och att vi kanske skulle strunta i det. Men efter att ha funderat lite och fått med sig kompisen Isak så bestämde sig Olle för att det skulle bli spännande. Sagt och gjort. Vi åkte till Klättercenter på söndag morgon. När vi kom dit fick Olle och Isak prova ut speciella klätterskor med bra grepp och flexibel sula. Selen man fäster kring midjan och benen provades också ut och därefter var det dags för instruktion. Instruktören Felix tog hand om Olles grupp och han berättade hur man klättrade och hur man kom ner när man kände att man klättrat så högt man tordes. Olle började direkt att klättra nästan till toppen. Väl däruppe tittade han ner och insåg hur högt det var och då blev det lite läskigt. Han hoppade ner jättesmidigt och sedan kollade vi en stund på alla andra som klättrade. Efter en stund ville Olle upp igen. Han hade jättefin teknik och klättrade kontrollerat mellan de olika formationerna på väggen. Men han valde att inte klättra lika högt som första gången. Helt OK tyckte både Pappa och instruktören. Det gäller att hitta förtroendet första gången. Det blev ganska många klättringar på de 90 minuter kursen varade. Och i bilen hem så bestämde Olle att han ville tillbaka. Nästa gång går vi nog en familjekurs där Pappa får lära sig att säkra med repet. På så vis kan vi gå dit och klättra lite som vi känner för. -”Man blir både stark och smidig av klättring” konstaterade Olle.
Lämna ett svar