Klockan är 6.08 på morgonen och jag väntar på pendeltåget mot stan. Tjugo över fem på morgonen ringde klockradion, jag smög tyst upp. Jag är i stan på jobbet strax innan 7, jobbar nonstop mina åtta timmar, jobbar oftast in lunchen när jag äter min mat vid datorn för att kunna åka hem så pass tidigt som möjligt. Det brukar då bli vid halv fyra. Jag landar vid Olles skola halv fem – och hämtar hem honom och Maria från dagis. Så går dagarna. Ungefär samma sak varje jobbdag. Jag önskar att jag hade kortare resetid till och från jobbet, att jag kunde vara lite mer flexibel med tiderna ibland, nu är kniven lite på strupen hela tiden. Skynda dit, spara minuter, kapa tid. Och ändå kan Olle säga när jag väl andas ut och landar på skolan, »Mamma, varför kunde du inte komma tidigare idag och hämta mig..?« Å, om jag kunde trolla!
Lämna ett svar