Vad svårt att känna sorg mitt i en vardag. Allt är som vanligt, och ändå är inget sig likt längre. Lilla Kompis saknas, och bara jag ser ut genom fönstret i vardagsrummet och kikar ut till kontorshuset där chillorna bott, så kommer tårar och saknaden. När jag hackar äpple till Olle som mellanmål, kommer gråten, jag brukar alltid spara en liten bit till chillorna. Idag är dagis stängt och vi skulle till Lek&Bus och träffa Olles bästa kompis Johannes. Jag körde dit, mulen vinterdag som det var idag. Lite rödgråtna ögon. Jag kör tyst. Så säger Olle plötsligt från baksätet: – Mamma. Vet du varför man inte ska sätta sig på en igelkott? Jag kikar på honom i backspegeln och svarar, nej, varför det? Då säger Olle. – Därför att igelkotten kan få ont i ryggen! Skönt att få skratta..!
Lämna ett svar