Julen och nyåret har passerat. Direkt på nyårsdagen tog jag ut granen. Den hade barrat rejält, och ingen räddning fanns – så den skulle ut ur huset. Jag passade på att ta med en hel del julsaker också. Bara adventljusstaken och julkorten på hallväggen fick vara kvar. Plus granris på yttertrappan förstås. Jag längtar efter ljusare dagar, våren. Redan nu. Olle har kommit igång på dagis, Fredrik jobbar. Vardagen är här med sina rutiner. Tuscan har fått ont i ryggen. Jag tog med honom till veterinären, det blev utskrivet antiinflammatorisk medicin och förbud för honom att ta ut sig, och absolut inte gå upp- och nedför trappor. Jag och Fredrik märkte att Tuscan plötsligt blev lite fumlig, som Bambi på hal is. Och kunde ropa på hjälp i trappan. Han bara stod där och kunde inte gå ned själv. Maria fortsätter krypa, men då och då när hon står själv, vilket hon ofta gör, släpper hon stödet från soffan eller bordsskivan och tar ett litet steg själv. De senaste veckorna har hennes sömn varit ur spel. Hon som sovit hela nätter sedan fyra månaders ålder, vaknar nu titt som tätt. Under julledigheten har jag och Fredrik turats om att vaka och sova. Jag har läst att barn i hennes ålder har insett att föräldrarna kan ’försvinna’ och kan bli oroliga på natten nu. Dessutom har hon ju flera tänder på gång, det är så fint att se när hon skrattar.. Och det gör hon ju ofta!
Lämna ett svar