Tiden flyger iväg.. det var länge sedan jag hade tid att blogga. Det går i ett just nu. Maria blev också förkyld i helgen. Dagarna går ju an, men nätterna – och svårigheten att inte kunna andas är ju pyton. Inatt var första natten de senaste fem nätterna som hon sov hela natten utan avbrott. Som hon ju brukar göra, om hon är frisk det vill säga. Äntligen!

Imorse sov Olle länge. Han hade liten mardröm på natten, kom till oss och var lite vilsen. Tog ett tag innan han somnade om. Men när han vaknade imorse, klockan halv tio (!), kom han ned till köket och ropade, ”Snö!” och så tittade han genom fönstret med stora ögon. Alldeles tyst. Sen sa han glatt, ”Mamma, tänk på Maria – det är första gången hon ser snö idag!”. Kvart i elva landade vi på dagis. Jag tänkte, vad fint att kunna ge honom en sovmorgon så här när han uppenbarligen behövde sova, Olle. Han hade så bråttom att få komma till dagis och Johannes och leka och göra snöbollar och kanske en snögubbe..


Kommentarer

2 svar till ”Snuvigt och snö”

  1. Ooo vilka fina kärleksbilder. Ögonblick som den med Olle och Maria kallar man Intersubjektivt ögonblick ( i min terapeut värld) = ”jag känner att du känner att jag känner”….man känner av varandras inre psykologiska landskap…det är det viktigaste som finns för själen : ))

  2. Profilbild för Moster Veronica
    Moster Veronica

    <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *