Hoppla, sa bacillen och studsade på Maria som blev snuvig och nyste med start i tisdags kväll. Humöret var och är det inte fel på, i alla fall inte på dagarna – men snuvan, snuvan. Usch och tvi, tycks hon känna när jag kommer och ska försöka torka lilla näsan. Att använda fiffiga Snor-Frida är uteslutet, hon rynkar ögonbrynen och vrider bort huvudet snabbare än snabbast. Nätterna är svårast. Inte lätt att andas när man ligger ned. När jag kommer in i hennes sovrum sträcker hon armarna och gråter. Så mina nätter har också varit ihåliga och jag blir ännu mer tacksam för att hon sover så gott hela nätter i egen säng, när hon väl är frisk. Inatt smög vi ned till soffan och jag försökte bädda för henne och mig. Hon låg så nära. Jag vågade knappt röra mig. Ibland grät hon, ibland satte hon sig upp och såg sig förvånat omkring. Men hon vyssjades till ro igen, för jag var nära. I skrivande stund sover hon i vagn, precis utanför mitt fönster i kontoret, jag har öppet så jag hör och jag ser henne hela tiden. Måtte friska höstluften hjälpa sömnen göra underverk för lilla Maria!
Lämna ett svar