Igår kväll var vi i kontoret hos Kompis – vår 13-åriga chinchilla som är änkeman sedan hans fru gick bort på lucia 2011. Olle funderade nog lite på detta med liv och död, för när vi senare skulle borsta tänderna inför natten, säger Olle plötsligt eftertänksamt; ”Mamma, vet du? När man föds, då kommer man ned i kroppen från himlen. Och så lever man. Sen när man dör, då åker man tillbaka till himlen”. Och så avslutar han med att säga, ”Så egentligen är man alltid här”. Jag blev alldeles rörd av hans ord.
Lämna ett svar