Tankar om mammaledighet

Förra veckan började Olle vara mer ledig med mig och Maria. Han har rätt till 15 timmar (och dagis lägger till 5 timmar, så totalt 20 timmar) på dagis per vecka nu. I fredags hade vi en gulddag ihop, jag och barnen plus vovvar. Det känns fortfarande ovant och härligt att säga just barnen i pluralform. På fredagsmorgonen efter mat och påklädning åkte vi iväg till Helena och hälsade på i stallet, det var länge sedan sist. Oliwer är i hästhimlen och en ny stjärna står där, importerad från Irland och heter Beetle. Olle tyckte stallet var kallt och kanske inte så roligt. Maria sov igenom hela besöket i min famn. Hon ville äta lite när vi skulle fika utomhus i solen. Helena plockade fram ett jätteskönt hästtäcke i fleece, som jag fick vira om mig när jag ammade Maria. Jag som saknar och saknat hästar insåg just då hur mycket jag verkligen älskar dom, njöt i fulla drag av att bara vara där. Sen åkte vi hem. Maria sov vidare 1,5 timma i sval bil. Jag och Olle åt lunch och pysslade i lugn och ro. På eftermiddagen gjorde vi utflykt i skogen nära oss. Hundarna var med, Maria i BabyBjörn och Olle. Vi gick på långpromenad i skogen, i en dryg timma. Vi hade världens äventyrsrunda. Olle berättade att vi skulle plocka ned stjärnor.. som ett spel. Men att vi skulle akta oss för de dumma tågen, som var giftiga.. och han gick med sitt förtrollade svärd (pinne) som skulle hjälpa oss. Molnen visade vägen och så fanns det snälla tåg också, mamma! När jag gick där i skogen, så slog det mig – så fint att få vara mammaledig med både Maria och Olle. Mina älsklingar! När vi kom hem var vi skönt trötta i kroppen, alla var nöjda – tvåbenta såväl som fyrbenta!


Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *