När jag hämtade Olle igår från dagis var Olle och Karolina så fina mot varandra. De höll i handen, kramades och skrattade hela tiden. När jag skulle ta en bild sa Olle, ”Karolina, du kan ju sitta i mitt knä!”. När vi sen gick in i hallen för att hämta Olles jacka följde Karolina efter. ”Olle, får jag komma hem och leka med dig någon gång?” och Olle nickade stolt ett ja. Det blev långt avsked och vinkvink vid grinden. Olle berättade sen i bilen på vägen hem att han och Karolina var lite arga på varandra idag. Men sen ”blev dom jätteglada igen”! som Olle sa. Bästa kompisarna!
Lämna ett svar