Dagarna går, tänk att vi är i mitten på januari på ett helt nytt år. Det är kallt ute med mycket snö. När jag skulle hämta Olle från dagis idag var det alldeles mörkt ute med stjärnklar himmel och nästan en hel fullmåne. Det var så tyst och vackert. När vi närmade oss bilen på väg hem, pekade jag upp mellan träden och sa till Olle, ”Ser du månen Olle, titta..!” och Olle tittade länge utan att riktigt se den. Men så lite senare i bilen, pekade jag igen, titta igen, nu ser du den tydligt! Och Olle tittade – och nu såg han månen! Men som han sa, ”Ja mamma, men jag tror inte månen ser mig..”
Lämna ett svar