Hösten är här på riktigt! Härligt, säger jag. Jag älskar den färgsprakande hösten med frisk, hög luft och mysiga kvällar inne med massor av tända ljuslyktor. Flyttfåglarna har redan flygit iväg mot varmare breddgrader. På Olles dagis är det snart kalas, och det är minsann dagiset som fyller år på fredag. Idag när jag hämtade Olle hängde stora, fina akvarellmålningar på tork utomhus. Det stod fint skrivet barnens namn på varje tavelpapper. ”Det ska vara till festen på fredag!” sa en fröken. Så kul! Olle klättrade i träd igår när jag hämtade honom. Varje steg med försiktighet. Vilken koncentration. Han hade berättat för fröken och barnen vid halv fem-fruktstunden, ”att hemma har vi ett djur – TJEJEN – och henne ska man inte klappa, för hon bits, hon har vääldigt vassa tänder!”. Lite äldre pojken Alexander frågade om den här Tjejen var en katt? ”Åhhh! suckade Olle lite irriterat. ”NÄE, hon är en chilla!” Så nu vet alla verkligen att Olle har både hundar och chinchillor hemma.. Det händer så mycket nytt med Olle. Nya ord kommer till. Han vill att vi ska hitta på en saga, när vi läst våra vanliga kvällssagor. Den ska handla om Olle själv och hundarna, som går i skogen.. kanske möter de en stor dinosaurie där, eller så bjuder en stor elefant på glass! Om historien är riktigt bra kan Olle börja prata med djuren som är med i sagan också..! Olle är så go att krama, men ibland kan det bli för mycket. Olle kan försiktigt säga ifrån, som igår när vi satt i soffan. ”Mamma”, sa Olle allvarligt och med lite lillgammal ton. ”Det räcker nu”. Han vet vad han vill. Och han säger vad han tycker. Som att pappa inte pussade mamma hej då igår morse, det var inte bra förklarade Olle. Man ska alltid pussa när man säger hej då! ”Förstår du väl!” avslutade han.
Lämna ett svar